Lisa

Undra varför minnet fungerar så olika på olika saker. Men just för att det gör det ska jag nu testa en ny grej. Jag kan lätt minnas vad jag bloggade om för typ 7 år sen (jo, jag har bloggat rätt länge, sen 10 juni 2000 närmare bestämt (inte här hela tiden då alltså), sjukt!) men jag kan inte minnas vad perlit eller ferrit är trots att jag läste det för fem minuter sedan. Så nu har jag skrivit en lista på saker som jag ska blogga om som förmodligen är helt sjukt ointressant att läsa så ni kan sluta läsa nu.

Fastfasomvandling:
De viktigaste omvandlingarna i stål är fastfasomvandlingar. De är knutna till fasdiagrammet. Omvandlingarna kan ske vid låg temperatur eftersom att kol är interstitiellt löst och kan diffundera även vid låga temperaturer. De allra flesta fastfasomvandlingarna utgår ifrån att stålet först värmts till austenitområdet. Genom att kyla olika fort kan man få många olika mikrostrukturer som ger stålet varierande egenskaper.

Ferritlameller + cementitlameller, det är den eutektoida strukturen i Fe-C och liknar ett lamellärt eutektikum:

Martensit är det som bildas när austenit kyls ner snabbt. Kolatomerna hinner inte diffundera genom järntypen och martensiten är därför mycket hård. Kolatomen tvingas kvar i järnkuben. Så här ser det ut:

Även kallat γ-järn. En modifikation av järn som består av en homogen lösning av kol i järn. I rumstemperatur befinner sig järnet oftast i ferritstruktur men när järnet upphettas till över 910°C övergår det till austenitstruktur, det förlorar då sin magnetiska egenskap.
Och även det tänkte jag visa bild på, det ser ut så här:

Korrosion:
Allt om korrosion finns att läsa här. Men för att sammanfatta det hela så innebär det att ett material, vanligtvis en metall, löses upp genom en kemisk reaktion med omgivningen. Metallen blir till sin grundstruktur instabilare än ursprungsmineralen och dess inre krafter gör att den bryts ner till en stabilare förening.
För att en korrosionsprocess ska kunna ske måste metallen utsättas för ett oxidationsmedel och elektroner måste kunna vandra från en anodyta till en katodyta. Processen består av två halvceller: oxidation och reduktion. Angreppet på metallen sker där oxidationen sker. Metallen bildar metalljoner och avger elektroner. Elektronerna tas upp vid reduktionsdelen och binds upp med oxidationsmedlet (medlet reduceras).
De vanligaste katodreaktionerna är reduktion av syre ( 1/2 O₂ + H₂0 + 2e^- → 2 OH^-) och vätejoner (2H⁺ + 2 e^- → H₂). Vanliga anodreaktioner är oxidation av järn (Fe → Fe²⁺ +2 e^-) samt oxidation av vätgas(H₂ → 2 H⁺ + 2 e^-).

Olika typer av korrosion är:
Allmän korrosion då anod- och katodytor finns överallt på ytan vilket leder till att hela ytan korroderar. Denna process kan påskyndas av hög temperatur, lågt pH-värde, närvaro av klorider mm.

Gropfrätning. Detta är en lokal korrosion på grund av kloridjoner som gör passivskiktet instabilt och svaga ställen blottas. Passivytan blir katodyta och den exponerade metallen blir anodyta. Man får en hög korrosionshastighet på grund av en stor katodyta och en liten anodyta.

Selektiv korrosion uppstår i legeringar bestående av metaller med olika potential. Den oädlare metallen angrips på grund av potentialskillnaden av korrosion och detta försämrar legeringens mekaniska egenskaper. Detta är vanligt i mässing och gjutjärn.

Bimetallkorrosion, även kallad galvanisk korrosion, är en lokal korrosion. Om metaller av olika ädelhet är i kontakt och utsätts för en elektrolyt skapas en galvanisk cell. Metallen med högre korrosionspotential blir anod och den andra katod. För att skador ska uppstå krävs en skillnad i korrosionspotential på minst 50 mV. Bimetallkorrosion sker enligt i_anodA_anod = i_katodA_katod, där i står för strömtäthet (A/cm²) och A för area (cm²). Bimetallkorrosion går mycket fort om anodytan är liten och katodytan stor.

Spaltkorrosion uppstår i vätskefyllda och trånga spalter. Korrosionen beror på koncentrationsvariationer i oxidationsmedlet och ökar med tiden på grund av att koncentrationen av väte- och kloridjoner ökar.

Spänningskorrosion orsakas av att en yttre eller inre spänning skapar en spricka i metallens yta. Detta i kombination med en korrosiv miljö ger stora korrosionsangrepp som propagerar vinkelrätt emot spänningsriktningen.

Erosionskorrosion är resultatet av en samverkan mellan erosion och korrosion.

Interkristallin korrosion verkar framför allt vid metallens eller legeringens korngränser som en följd av att korngränsområdena har en annan mikrostruktur eller kemisk sammansättning än. (<- där slutade meningen i boken, bajsbok! annan sammansättning än vaddå liksom???!!) Korrosionen verkar i alla fall bero på att det bildas kromkarbider i korngränserna och man kan göra lite smarta saker för att förhindra denna typ av korrosion.

Normalpotential är den ström man kan få vid kemiska reaktioner. Enskilda ämnen kan inte ha normalpotentialer. Kolla vilken söt sida jag hittade det här på!

Keramer är värmebeständiga, dåliga ledare (värme och el alltså, inte typ företagsledare), har hög smältpunkt, påverkas inte av bakterier. Exempel på keramer är cement, betong, glas, tegel, keramik, kakel etc. De flesta keramer är av kristallin struktur men glas är amorft.

Det här måste vara nåt som vår lärare Anders från mörkaste Skåne har hittat på, för när man googlar på det så finns det bara på sidor som han har skrivit! :-P Nej, minsann, om man söker på bara Widmanstätten så får man upp massor, iaf på googles bildsök. Så här ser det ut, riktigt snyggt!

Detta är ett mystiskt slags diagram som visar fasfördelningen i olika legeringar. Man kan räkna ut dem med nåt som heter hävstångsregeln som jag borde kunna vid det här laget men som jag inte alls har någon koll på. Kommer garanterat på tentan och jag är körd!

Ahh, hittade precis en ordlista på nätet som heter "Konstiga ord och termer i KOMA"! Fantastiskt!

Nåja, åter till härdningsmekanismerna. Det finns fyra olika (finns säkert fler, men fyra som vi ska kunna). Nu ska vi se om jag kan dem utantill. De är: Deformationshärning, lösningshärdning, utskiljningshärdning och nej, kommer så klart inte på den sista, ska kolla... Korngränshärdning! Kom på det precis innan jag hittade det i boken! Dom här kan jag nog rätt bra om jag bara kommer ihåg vad dom heter..

Nu är orden på min lista slut. Ni som av någon anledning läst igenom allt har säkert inte ens märkt att jag hoppade över ett helt gäng ord för att jag inte hittade nåt om dem på nätet. Utanför fönstret är det nu mörkt så jag ser inte vad det står i boken längre, men jag kan inte gå och lägga mig ändå för jag kan ingenting än!

Det roligaste är att till hösten när nästa årskull (och förmodligen även jag) läser KOMAn igen så kommer dom att hitta till det här inlägget när dom googlar. Tänk vad kul om allt jag skrivit är bara blaj. Hehehe. Närå, sån är ju inte jag, jag skriver ju bara vettiga saker!

Nu ska jag försöka lära mig lite mer om polymerer och ännu mera om stål och järn och sånt.

14 timmar och 28 minuter kvar!