borde bli kändis
Jag borde bli kändis. Det är väl ingen nyhet att jag inte har särskilt svårt för att prata och framför allt skriva om allt meningsfullt och (framför allt) meningslöst som händer i mitt liv? Men när det kommer till att skriva uppsats om ointressanta saker då tar det typ en timme att formulera en ynkipynkiliten mening. Därför borde jag bli kändis, och skriva om mitt meningslösa liv och få betalt för det. Tänk vad bra det skulle vara! Men om det projektet ska funka så borde jag skaffa mig en lite större fanclub, med ett par tusen medlemmar eller så, istället för de runt 10 som är med idag. Inte helt enkelt kanske.
Lite roligt igår när jag chattade med mammsen och hon satt och ojade sig för att hon aldrig tog tag i deklarationerna och jag satt och ojade mig över att jag aldrig tog tag i uppsatsen. Hon läste hellre om böcker som hon läst två gånger tidigare och jag satt hellre och kollade igenom Facebookbilder som jag kollat på flera gånger förut. Vad jag försöker komma fram till är att det ligger i släkten. Och vi kom även fram till att på nåt sätt brukar det ju ändå alltid lösa sig för oss i slutändan. Men tänk om man kunde ta tag i det där lite i tid istället för i absolut sista minuten! Mission impossible?
Vad har jag gjort idag då? Var in till byggplatsen och hängde en kort stund. Fick med mig en påse med spännande saker: En sejdel (som jag ska lära mig dricka öl ur under veckan som kommer), ett nyckelband, en tumstock, en tandborste, 2 bakispiller och lite annat. Och en Gör-det-själv-sill, oskuren okryddad och omärkt sill (o-sill alltså) med klisterlapp, kryddpåse och käckt tyg (k-saker alltså) att sätta på locket när man kryddat den. Såg asäcklig ut. Jag är ju ingen riktig sillfantast, men den kan ju vara bra att ha om jag kommer i nöd nån gång (as if).
Vad jag försöker komma fram till efter svamlet var att jag åkte hem, handlade lite toapapper, tvål och tandkräm (t-handlade alltså) och satte mig för att skriva. Plötsligt, mitt i ett äpple (alltså, när jag tagit två tuggor) var jag helt enkelt bara tvungen att pimpa den tygpåse som jag fick alla sakerna i. På ena sidan tryckte jag med tygfärg och bokstavsstämplar tills det såg ut så här:
Lite roligt igår när jag chattade med mammsen och hon satt och ojade sig för att hon aldrig tog tag i deklarationerna och jag satt och ojade mig över att jag aldrig tog tag i uppsatsen. Hon läste hellre om böcker som hon läst två gånger tidigare och jag satt hellre och kollade igenom Facebookbilder som jag kollat på flera gånger förut. Vad jag försöker komma fram till är att det ligger i släkten. Och vi kom även fram till att på nåt sätt brukar det ju ändå alltid lösa sig för oss i slutändan. Men tänk om man kunde ta tag i det där lite i tid istället för i absolut sista minuten! Mission impossible?
Vad har jag gjort idag då? Var in till byggplatsen och hängde en kort stund. Fick med mig en påse med spännande saker: En sejdel (som jag ska lära mig dricka öl ur under veckan som kommer), ett nyckelband, en tumstock, en tandborste, 2 bakispiller och lite annat. Och en Gör-det-själv-sill, oskuren okryddad och omärkt sill (o-sill alltså) med klisterlapp, kryddpåse och käckt tyg (k-saker alltså) att sätta på locket när man kryddat den. Såg asäcklig ut. Jag är ju ingen riktig sillfantast, men den kan ju vara bra att ha om jag kommer i nöd nån gång (as if).
Vad jag försöker komma fram till efter svamlet var att jag åkte hem, handlade lite toapapper, tvål och tandkräm (t-handlade alltså) och satte mig för att skriva. Plötsligt, mitt i ett äpple (alltså, när jag tagit två tuggor) var jag helt enkelt bara tvungen att pimpa den tygpåse som jag fick alla sakerna i. På ena sidan tryckte jag med tygfärg och bokstavsstämplar tills det såg ut så här:
Lite kladdigt, men rätt fint ändå, en kanelbulle liksom.
Och på andra sidan kom egot fram, igen:
Ja, så har jag återigen åstadkommit mer text här än vad jag lyckats med på hela dagen på rapporten. Tur att natten är lång...
Kommentarer
Trackback
