Man gråter aldrig på en lördag
Nu ska jag alltså försöka återskapa det skitlånga inlägg jag försökte skriva på telefonen nyss (skriver nu på datorn). Satt och skrev i 23 minuter och var jättenoga med att INTE trycka på bakåt eller avbryt. Men så stängde telefonrackarn av sig (och allt försvann)!! Förmodligen blir det inte i närheten av lika bra, för ett så bra inlägg har jag nog aldrig skrivit (förutom det om koman då). Nåja, här kommer det:
Det första som lämnar mig när jag är skittrött är tidsuppfattningen. Kan verkligen inte alls tänka hur lång tid saker kan ta, och trots att jag har kollat upp vilken tunnelbana jag måste ta glömmer jag oftast bort det till den aktuella dagen.
Imorse skulle jag ta ett tåg som skulle gå från centralen klockan 06.30. Det är verkligen hur tidigt som helst! Klockan 04.55 ringde min väckare och jag ville inte alls kliva upp. Men det gjorde jag alltså. Hade en relativt lugn morgon och såsade på som vanligt. Hade kollat igår att jag skulle ta tunnelbanan som gick klockan 05.58 för att ha god tid på mig. Detta var förstås helt bortblåst och när jag stod i hallen och rotade i skoskåpet klockan 05.56 insåg jag plötsligt att jag nog hade ganska bråttom. Så jag kastade mig ner för alla trappor och hann i ganska god tid till tunnelbanan som gick 4 minuter över 6. Med den var jag framme på centralen kvart över och hade således fortfarande ganska gott om tid.
Gick upp för att se vilket spår jag skulle ta mig till, men hittade inte mitt tåg på den stora tavlan. Började då fundera på om jag ändå var ute en timme för sent? Eller för tidigt? Eller var jag kanske rent av ute fel dag?
Kollade noga på klockan och den var 06.20, så långt var allt rätt. Sen kollade jag jättenoga på biljetten och där stod det klart och tydligt 06.30, så så långt var ju allt rätt. Kollade tavlan igen men fortfarande inget tåg. Funderade då på om jag hade lyckats boka fel månad eftersom jag hela tiden tror att det är juli när jag ska skriva datum på jobbet (måste dom heta så lika?) men på biljetten stod det juni. Men så såg jag att det stod fredag. (Vaddå fredag?? frågade jag mig själv). Jo, fredag den 27 juni. Igår. IGÅR! I G Å R ! ! ! ! ! !
Jag hade alltså lyckats boka en biljett på fel dag, och den dagen var IGÅR!!!
(Hur kom det här sig egentligen? När blev jag sämst på att resa? Jag har alltid varit bäst! Har aldrig somnat på en buss och hamnat i Härnösand. Har aldrig missat ett flyg från Bryssel på grund av att jag försovit mig (det här är naturligtvis sånt min lillebror lyckats med), har aldrig över huvud taget misslyckats med att resa till för 6 veckor sen. Och sen dess har jag misslyckats nästan 4 gånger. Först missade jag ju bussen när jag skulle hem för 6 veckor sen, sen missade jag att gå av tunnelbanan på skolan och åkte till Universitetet, sen missade jag ju nästannästan tåget med sivan häromsistens och så nu!)
Var nära att börja skrika och gråta! Men gick istället till biljettautomaten för att se när nästa tåg skulle gå och vad det skulle kosta. Det skulle gå 08.30 och kosta MYCKET! Mycket mer än vad jag hade på kontot, så jag ringde räddaren i nöden, min far. Han låg och sov men snäll som han är klev han upp och började kolla alla tänkbara möjligheter (buss, tåg, flyg, etc) och konstaterade att det nog fick bli tåget om jag skulle hinna. Så han satte över pengar och jag köpte en biljett.
Sen hade jag två timmar att slå ihjäl på centralen. Började med att lyssna klart på min talbok och sen köpte jag en stor kopp te och en macka och satt och glodde på folk. När det var 25 minuter kvar innan tåget skulle gå gick jag och satte mig så nära utgången som jag bara kunde. På fiket mittemot satt Orup och åt frukost! Synd att inte min telefon ringde då, för i så fall hade han hört sin gamla hit från -95 "Man gråter aldrig på en lördag" (en låt som för övrigt känns ganska mycket som en themesong för idag).
Nu sitter jag i vilket fall på tåget och har fulsovit så noga jag bara kunde mellan Uppsala och Gävle (fulsova = sova sittande med öppen mun). Ska försöka göra det lite till nu, ska bara gå till bistron och höra vad det kostar att koppla upp sig en sväng så jag kan slänga iväg det här. Nu är jag i Söderhamn. Dom säger att tåget är fullbokat så vi får väl se om min stolsgranne kommer på här för hittills har jag inte haft nån (skönt).
Imorse skulle jag ta ett tåg som skulle gå från centralen klockan 06.30. Det är verkligen hur tidigt som helst! Klockan 04.55 ringde min väckare och jag ville inte alls kliva upp. Men det gjorde jag alltså. Hade en relativt lugn morgon och såsade på som vanligt. Hade kollat igår att jag skulle ta tunnelbanan som gick klockan 05.58 för att ha god tid på mig. Detta var förstås helt bortblåst och när jag stod i hallen och rotade i skoskåpet klockan 05.56 insåg jag plötsligt att jag nog hade ganska bråttom. Så jag kastade mig ner för alla trappor och hann i ganska god tid till tunnelbanan som gick 4 minuter över 6. Med den var jag framme på centralen kvart över och hade således fortfarande ganska gott om tid.
Gick upp för att se vilket spår jag skulle ta mig till, men hittade inte mitt tåg på den stora tavlan. Började då fundera på om jag ändå var ute en timme för sent? Eller för tidigt? Eller var jag kanske rent av ute fel dag?
Kollade noga på klockan och den var 06.20, så långt var allt rätt. Sen kollade jag jättenoga på biljetten och där stod det klart och tydligt 06.30, så så långt var ju allt rätt. Kollade tavlan igen men fortfarande inget tåg. Funderade då på om jag hade lyckats boka fel månad eftersom jag hela tiden tror att det är juli när jag ska skriva datum på jobbet (måste dom heta så lika?) men på biljetten stod det juni. Men så såg jag att det stod fredag. (Vaddå fredag?? frågade jag mig själv). Jo, fredag den 27 juni. Igår. IGÅR! I G Å R ! ! ! ! ! !
Jag hade alltså lyckats boka en biljett på fel dag, och den dagen var IGÅR!!!
(Hur kom det här sig egentligen? När blev jag sämst på att resa? Jag har alltid varit bäst! Har aldrig somnat på en buss och hamnat i Härnösand. Har aldrig missat ett flyg från Bryssel på grund av att jag försovit mig (det här är naturligtvis sånt min lillebror lyckats med), har aldrig över huvud taget misslyckats med att resa till för 6 veckor sen. Och sen dess har jag misslyckats nästan 4 gånger. Först missade jag ju bussen när jag skulle hem för 6 veckor sen, sen missade jag att gå av tunnelbanan på skolan och åkte till Universitetet, sen missade jag ju nästannästan tåget med sivan häromsistens och så nu!)
Var nära att börja skrika och gråta! Men gick istället till biljettautomaten för att se när nästa tåg skulle gå och vad det skulle kosta. Det skulle gå 08.30 och kosta MYCKET! Mycket mer än vad jag hade på kontot, så jag ringde räddaren i nöden, min far. Han låg och sov men snäll som han är klev han upp och började kolla alla tänkbara möjligheter (buss, tåg, flyg, etc) och konstaterade att det nog fick bli tåget om jag skulle hinna. Så han satte över pengar och jag köpte en biljett.
Sen hade jag två timmar att slå ihjäl på centralen. Började med att lyssna klart på min talbok och sen köpte jag en stor kopp te och en macka och satt och glodde på folk. När det var 25 minuter kvar innan tåget skulle gå gick jag och satte mig så nära utgången som jag bara kunde. På fiket mittemot satt Orup och åt frukost! Synd att inte min telefon ringde då, för i så fall hade han hört sin gamla hit från -95 "Man gråter aldrig på en lördag" (en låt som för övrigt känns ganska mycket som en themesong för idag).
Nu sitter jag i vilket fall på tåget och har fulsovit så noga jag bara kunde mellan Uppsala och Gävle (fulsova = sova sittande med öppen mun). Ska försöka göra det lite till nu, ska bara gå till bistron och höra vad det kostar att koppla upp sig en sväng så jag kan slänga iväg det här. Nu är jag i Söderhamn. Dom säger att tåget är fullbokat så vi får väl se om min stolsgranne kommer på här för hittills har jag inte haft nån (skönt).
Kommentarer
Trackback
