Lisa

Ikväll alldeles innan jag gav mig utt på äventyr ringde telefonen. Vem ringer till mig, undrade jag.. Det var en skum kille som började hela samtalet med att svamla, så det dröjde säkert en halvminut innan jag förstod vad han hade för ärende. Det gällde datorn, och det lät som att han hade skrivit upp stödord och läste upp alla i en enda röra. Mycket förvirrande. Men med mitt enorma tålamod kom vi i alla fall in på rätt spår och han ställde ett gäng frågor om processor och varvtal på hårddisk och liknande. Jag svarade så gott jag kunde (dvs ganska mycket "ehh, jag vet inte så noga..") och vi pratade i tio minuter ungefär.. Först lät han rätt ointresserad när det visade sig att hårddisken inte snurrade så många varv/min som han ville och så. Men sen skulle vi diskutera pris.
Han sa att han hade kollat runt på blocket och tyckte att jag låg i överkant med mitt (nyligen sänkta med 1000 kr) pris, vilket jag verkligen inte gör eftersom jag ligger 500:- under de likvärdiga!
Han bjöd 2500:-
Jag sa klart och tydligt nej!
Han frågade om jag var säker.
Jag sa att jag var helt säker! (Närmare ett år i kassan på Onoff i Kista sätter sina spår)
Han sa att han blev ledsen.
(Jag skrattade inombords)
Och så sa han åt sin bisittare, flickvännen, att kolla i plånboken, och sa sedan att de inte hade större resurser.
Jag sa åt dem att leta vidare och ha en fortsatt trevlig kväll.

Nu ska jag se ett avsnitt av Desperate Housewives innan jag går och lägger mig.